Vad som var två utomjordingar…

…är nu två ganska vanliga människor. För har man upplevt något utomjordiskt känner man sig ganska ensam, lite som en utomjording som går runt i en vanlig värld. Ingen annan förstår vad man varit med om. Förutom de som var där. Rob Meijer var med mig på toppen av Everest och han blev en vän för livet. Och han hälsade på mig för någon vecka sedan!

Det var till en början en märklig upplevelse att möta någon som är så förknippad med Everest på ”fel” ställe. Men alla minnen, skratt, konversationer, kortspel och upplevelser är på rätt ställen fortfarande. Han lever numera ett aningen mer ”normalt” liv än mig, men planerna och drömmarna efter nya äventyr finns där.

Jag hade ett annan utomjordings-möte på SJ’s snabbtåg härom veckan. En ovanligt och osvenskt pratig man bredvid kunde inte låta bli att notera någon bergsbild på datorn och vi hamnade snabbt på ämnet berg, varpå frågan såklart uppkom och jag svarade. I nästa andetag undrade den mannen just om jag inte känt mig lite som en ”alien” när jag kom tillbaks? Jodå. Han visste precis. För han hade seglat över atlanten flera gånger och varit utomjording han med. Jag tror det är jättebra att vara utomjording då och då! Men det är ännu bättre att dela det med någon.