Några klagomål över vädret?
Vad som skulle vara fem nätter, blir tio nätter ovan 6400m. Det är bra acklimatisering, samtidigt som man bryts ner något. Kroppen jobbar hårt. Min vilopuls ligger omkring 64 bpm jämfört med 42 bpm på havsnivå. Syremättnaden i blodet håller sig omkring ca 78%. Det är ingen jättebekväm höjd och inget jättebekvämt läger. Det snöar så att vi knappt ser nästa tält. Vi väntar på bra väder för att klättra upp och sova på 7000m, sen ner igen.
Jag pratar med en annan expedition som tycker det är riktigt jobbigt att hantera väntan på väder. När jag går därifrån, något oförstående, påminns jag allmänt om att det finns väldigt få saker som jag tycker är jobbiga. Kanske kan jag dela med mig av några personliga funderingar medan vi väntar ut vädret.
Kanske beror en del av min personliga lycka på att jag inte tar svårigheter personligt. Kanske beror det på att jag oftare ser utmaningar än problem. Kanske för att jag inte tar saker och ting på onödigt stort allvar. (Enligt undersökningar är det detta sista som har gjort Danskarna till världens lyckligaste folk 🙂
Kanske känns det lätt för att jag undviker att klaga. I unga år märkte jag att jag själv hade svårt för klagan, och började undvika det i längsta möjliga mån. Mest för att det är så meningslöst. Om något inte står rätt till har man ju bara två val; att antingen göra någonting åt det, eller att inte göra någonting åt det och acceptera läget. Och ska man göra något åt läget, då är det lika bra att göra det med en gång. Nu. Men att bara klaga på läget gör det bara värre och sprider negativa vibrationer både utåt andra och inåt en själv. Kanske intalar man sig samtidigt som klagan att läget är värre än det verkligen är. Att klaga är att välja att se något från den negativa sidan och leta efter fel. Det är inget själva klagoanden blir lyckligare av, och inte heller världen omkring. Alltså meningslöst.
Vädret är ett av de mest meningslösa ämnen att klaga på. Det är ju precis vad det är, och går absolut inte att göra någonting åt. Och det finns många fler ämnen som är precis vad de är, men som med klagan kan förvrängas till något helt annat.
Men det hjälper inte att knyta näven i fickan, hålla tyst utåt och ändå klaga inuti tankarna. För den klagan är kanske värst, den som inte syns. Den som leder till en pessimistisk vana, till självförakt och negativa tankemönster. Men jag ska såklart inte klaga på klagan, den kan vara bra ibland. Om man klagar på orättvisor (och sedan gör något åt dem) eller om man till exempel har beställt en vegetarisk macka på en restaurang och får in en tonfiskmacka, då kan det vara bra att klaga.
Advanced basecamp.
North Col. De små prickarna är klättrare.
