Det finns ett annat sätt att leva



Jag tror att det är bra att lyssna på sina tankar. En stor del av det som är “du” är ju dina tankar. Det är där det börjar. Ibland dyker helt nya tankar upp och de kan vara värdefulla lärare. En helt vanlig morgon hörde jag plötsligt, liksom i förbifarten en tanke som fick mig att tvärt stanna upp, mitt i landsvägen på Lampedusa.

Tanken var trevande, lite blyg och tystlåten, men lycklig, som om den var nykär.
– “Så här skulle jag vilja leva”
Jag stannade upp. Tittade rakt fram.
– “Vad i helvete??”, var nästa tanke.
Det var en stark reaktion på den första tanken. För att markera hur viktig den är.

I övrigt var det bara en fin och tyst försommarmorgon. Solen värmde ansiktet och det luktade varma barrträd blandat med salt hav. Vid sidan av vägen stannade några getter upp samtidigt som mig. Så här lever jag nu. Som jag vill. I några dagar till. Innan Dahab. Innan svenska sommaren. Sen kanske tillbaks till Lampedusa.

Lugnet. Tystnaden. Enkelheten. Passionen för havet. Isoleringen från omvärlden, avsaknaden av stabilt internet. Lampedusa har smittat av sig på mig. Hur många andra ställen stannar polisen för att ge dig en high-five när du är ute och springer? Hur ofta besvarar folk naturligt ett leende? Vart prutar man ner priserna till din fördel? Var annars säger männen varje dag att du är vacker? Var annars står man och ser ut över havet varje dag? Lampedusa; den vilda naturen, de vänliga människorna och det vackra språket.

Har du någonsin hört tanken “så här skulle jag vilja leva” så måste du lyssna på den. Du har egentligen inget annat val än att stanna upp. Samma sak med tanken “så här är jag lycklig” eller “jag vill inte leva på det här sättet längre”. Det är första steget.

Det kommer kräva mod.
Det kommer bli ett äventyr.
Du kommer hitta på undanflykter.
Jag tror det kommer vara värt varenda uppoffring.

Ps. Det finns såklart mer än ETT sätt att leva på. Och det kan innefatta många olika delar….