No Comments

  1. Lars
    maj 24, 2011 @ 9:41 f m

    Jag är så glad att du är nere igen. Nästan gladare än att du kom upp.
    Samtidigt som du var på berget såg jag en dokumentär om en brittisk expedition och
    återigen insåg man att det verkligen är med livet som insats man är där.
    Kram!

    Reply

  2. AnnCathrine Andersson
    maj 24, 2011 @ 10:11 f m

    Vet inte vad jag ska säga. “Wow” och “fy fan” är ord som far genom huvudet när jag läser det du skriver. Otroligt imponerande, skrämmande och inspirerande. Allt på samma gång. Vilka minnen. Vilken grej! Helt galet och alldeles fantastiskt. Sjukt imponerad av dig. Hoppas vi ses i Lofoten. Kram AC

    Reply

  3. Sofia
    maj 24, 2011 @ 11:11 f m

    Det coolaste blogginlägget jag läst någonsin! Har varit ett privilegium att följa din väg upp.

    Reply

  4. CarroH
    maj 24, 2011 @ 12:16 e m

    Fantastiskt & gripande att få läsa din skildring, vill bara läsa mer.
    En säkert jättedum och lite makaber fråga…Tänker på de döda du berättar att du passerade på berget…Vad tror du det var som gjorde att ni klarade er välbehållna (för det utgår jag från nu…)??

    Reply

  5. Kristin
    maj 24, 2011 @ 5:26 e m

    Stort Grattis Annelie!
    En underbar äventyrsskildring och helt fantastiskt underbart är det att du har varit på toppen och tagit dig ner därifrån. Mycket glädje till dig och teamet, jag längtar tills vi ses.
    Stor Kram!

    Reply

  6. Lili
    maj 24, 2011 @ 7:22 e m

    Vilken otroligt fantastisk, mäktig, rörande och läskig skildring, Annelie. Helt sjukt att du faktiskt varit där nu!!! Tvivlade aldrig på att du skulle fixa det såklart, men glad för ditt beslut att ta syrgas och att du är en bra bit på väg ner nu 🙂

    Reply

  7. Göran Höglund
    maj 25, 2011 @ 8:55 e m

    Den bästa skildring jag har läst, fanastiskt, man känner hur nöjd du är: Ett (eller flera) Grattis till bedriften!

    Reply

  8. Anniela Forsell
    maj 26, 2011 @ 5:48 e m

    Otroligt fascinerande och fängslande! Tack för att du delar med dig av dina upplevelser och ett riktigt stort grattis! Jag känner inte dig, men har följt din blogg. Din expedition är grymt inspirerande!

    Reply

  9. Magnus Liljeqvist
    maj 26, 2011 @ 9:54 e m

    Annelie – Det har varit fantastiskt att följa dig på det här äventyret. Även om det ibland har varit lite skrämmande.. Vi på Xdin är oerhört stolta över att vara din äventyrspartner! Fatta att du varit uppe på toppen nu. Hör av dig när du kommer hem så bjuder jag på finlunch 🙂

    Reply

  10. Markus Korhonen
    maj 27, 2011 @ 9:11 f m

    Håller med tidigare talare om att skildringen är en av de bästa jag läst!
    Det är med handsvett och ökad puls jag sent om sider vill sända dig ett stort grattis!!
    Inspirerar och skrämmer på samma gång 😉

    Reply

  11. Anna
    maj 28, 2011 @ 11:23 e m

    Fantastiskt skrivet 🙂 Jätteintressant att läsa. Bra perspektiv, intressant beskrivning av toppbestigningen. Grattis till att du kom upp och kom ner igen. 🙂

    Reply

  12. Johan Åström
    juni 26, 2011 @ 10:49 e m

    Stort grattis Annelie vår lilla stora ninja:-) Du har utfört en mirakulös prestation och jag ber för din fortsatta lycka och välgång. Kram Från lille Johan

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *