Uppslukad och allt annat är avlägset

Att få glida ner i havet igen är som att komma hem. Fridykningen har helt tagit över min kropp och mitt sinne. Jag fridyker på dagarna och drömmer om fridykning på nätterna. När jag vilar efter träningspass så gungar allt omkring mig, som om jag fortfarande är i havet. Allt jag gör under dagen; äter, vilar, jobbar, håller andan, andas, stretchar och övar – allt bara för att fridyka djupare. För att få stanna längre. När jag lämnat vattenytan följer saltvattnet med mig upp på land. Det finns i mitt blod.

Det här är frenetiskt. Det här är uppslukande. Allt annat är långt borta, avlägset. Jag älskar den här känslan.

Så uppslukande att jag knappt tagit mig tid att fota. Men det blev några bilder i svartvitt.
En dags träning till, sen åker jag hem för att återhämta mig från Egypten och fortsätta träna. I maj gäller det igen. Världsrekordförsök.