Lycka och kärlek

Jag kommer alltid att älska Dahab. Jag blev trött på staden när jag bott där för länge, men jag älskar att komma tillbaks. Jag älskar att gå längs välbekanta gator och känna den vanliga lukten som är en blandning av hav, öken, matos och sopor. Jag gillar att känna igen de som lever kvar, och att de känner igen mig. Jag gillar att äta nästan likadana maträtter som förut och att se att allt och inget förändras. Jag gillar att husen är sneda och att gatorna är ojämna. Jag gillar att staden ligger mellan berg, öken och hav. Men jag var bara där 10 dagar. Nu har jag bytt till Dahabs motsats på Sinaihalvön: Sharm el sheik. Namnet låter som en discolåt. Med det enda discot här är de italienska showerna på kvällarna på charterhotellet. Skrämmande.

Men fridykningen är löjligt bra. I Dahab tränade jag med Blue immersion/freedive dahab och roligt nog följde en del av Blue immersion (Akim) med för att fortsätta träna här i Sharm. Han är min coach och tränar dessutom själv. Vi är båda lika glada att ha någon att träna med som verkligen gillar träning! Andrea som äger Freediving world här i Sharm som vi också tränar med, skakar på huvudet när vi ligger i havet och tränar i tre timmar. Men underbart är det!

Träning gör mig lycklig. Det enkla livet här gör mig lycklig. Andas. Hålla andan. Träna. Återhämta. Äta. Vila. Jobba. Jag känner mig så löjligt lycklig.

Här är ett litet konstnärligt bild-projekt från Dahabs framsidor och baksidor:

så här åker man bil till dykningen



världens bästa Ali på Aqua marina vid blue hole

framsida

baksida