Jag behöver ett berg i mitt liv
Något som sticker upp högt över horisonten. Något som lockar med snö, is, kyla, lite tunnare luft, tystnad och frihet. Om bara för några veckor. Kilimajaro i all ära – det är jättebra! – ett otroligt vackert berg. Men liksom inte högt nog, inte långt bort nog – inte jobbigt nog. Och jag tycker liksom att det är som roligast när det är jobbigt!
David Wermuth, som jag besteg Everest med gjorde Denali direkt när han kom hem och rekommenderade det varmt. Det är långt bort, vackert, tar så mycket tid jag har råd med och är en utmaning. Dessutom är det en av seven summits som jag vill göra! Alltså en massa god skäl att åka dit. Så nu är det inbokad och till hälften betalat. Äntligen ett berg i vårens horisont!
Bilden kommer från http://www.9wall.com gratis wallpapers
Men det är inte bara berget, bergsbestigningen och allt vad det innebär som jag saknar. På Kilimanjaro diskuterade jag och en annan deltagare att det är när livet har en viss ”enkelhet” som det verkar vara som lyckligast. Enkelheten i naturen, utan alla val. Enkelheten i att vara på expedition. På vägen neråt/hemåt diskuterar vi livssituationen i Tanzania. De har så lite och är så fattiga, men ler ändå och verkar uppriktigt glada för det som de har. Så kommer vi med alla våra grejor. Vi som har arbetat i flera generationer för att ha så mycket att välja på som möjligt. Ändå verkar det som om vi blir mer utbrända och mer deprimerade av att ha för många val, för många grejer i livet?
