Bara ett år kvar att leva
Tänk att din läkare efter en hälsokontroll satte sig ner, såg dig djupt in i ögonen och sa att han var ledsen. Tänk dig att du bara har ett år kvar att leva. Tänk dig verkligen in i situationen.
Ett år från idag.
Vad skulle du göra? Vad skulle du inte göra? Vilka böcker skulle du läsa? Vilka TV-program skulle du se? Vilka människor skulle du träffa? Vilka människor skulle du berätta för hur mycket du uppskattar dem innan det är försent? Vilka skulle du förlåta?
Häromveckan hade jag besök av en god vän från Rumänien. Han genomgår en tuff coaching-utbildning där detta ovan är en av de tänkvärda övningarna. Men mer på riktigt. För det händer inte bara i tankarna. Han gör om hela sitt liv som om han bara hade ett år kvar att leva. Han älskar böcker och har ett helt bibliotek. Men han är också mycket fäst vid böckerna, han erkänner till och med att han ibland känner sig ägd, nedtygnd av alla tunga böcker. Tvingad att läsa dem. Dåligt samvete. Så i en av övningarna gick han igenom hela biblioteket och frågade sig själv för varje bok ”vill jag läsa den här om jag bara har ett år kvar att leva”? Sedan samma frågeställning vid garderoben. Han flyttade ifrån sin dåvarande fru.
Men det handlar om mer än att låtsas. Det handlar om att sluta skjuta upp saker. Att fundera på vad man vill uträtta i sitt liv, att fundera på vad man vill lämna efter sig. Att inse att vi med största sannolikhet bara har ett mänskligt liv att leva. Ska du verkligen fortsätta att titta på skräp-TV?
I övningen gör man också upp med sin rädsla för döden. Kan vi leva fullt ut om vi är rädda för att dö?
“How soon will we accept this opportunity to be fully alive before we die?”
― Stephen Levine, A Year to Live: How to Live This Year as If It Were Your Last
Photo: Fantastic Fred Buyle