No Comments

  1. Bara ett år kvar att leva! « hittaUpplevelse.se - Bloggen
    mars 13, 2013 @ 9:22 e m

    […] Orden ovan är från Annelie Pompe´s blogg. Läs vidare om vad det handlar om  här!  […]

    Reply

  2. tio10
    mars 13, 2013 @ 10:14 e m

    Jag har precis bestämt mig för att sälja allt, lght, bil, möbler och säga upp mig från mitt jobb. Vad jag ska göra? Resa jorden runt, så länge jag vill, eller tills pengarna “tvingar” hem mig. Min kamera, jag och en ryggsäck. Jag kallar det Reboot Lotta 2.0. I 23 år har jag jobbat och aldrig tagit mer än 3 v semester på sommaren. I 43 år har jag levt, många av dem med tungt sinne och brottats med livsglädje. Nu är det min tid, utan krav. Jag är nervös, lite skraj emellanåt, men jag längatr till om ngr månader då det är dags.

    Reply

    • anneliepompe
      mars 14, 2013 @ 10:31 f m

      Wow, vad modigt!! Jag är imponerad av dig.
      Det är nog bra att vara lite nervös och skraj 🙂 Att känna sig likgiltig inför ett sådant äventyr vore mindre bra, tror jag. Lycka till, och njut!

      Reply

  3. Johan Hamilton
    mars 13, 2013 @ 10:57 e m

    Tänkvärt Annelie, Och apropå frågan om man kan leva fullt ut om vi är rädda för att dö så vänder Mark Twain på det “The fear of death follows from the fear of life. A man who lives fully is prepared to die at any time”

    Reply

  4. smallswedishwoman
    mars 14, 2013 @ 8:38 f m

    I m a big fan of Stephen Levine(and wife). He was really the only experienced, hands on person I found when I was faced with the possibility of actually only having a year to live. Thanks for posting.

    Reply

    • anneliepompe
      mars 14, 2013 @ 10:33 f m

      Yes, he is very wise! And so are you. I just found your inspiring and well written blog. Thanks!

      Reply

  5. CarroH
    mars 14, 2013 @ 11:40 f m

    Jag tycker synd om hans fru.

    Reply

  6. Andreas Jonsson
    mars 15, 2013 @ 1:32 f m

    För det första hade jag inte sagt något till min familj och för det andra hade jag avslutat mitt eget liv på självvald plats i bergen.
    Men innan dess hade jag sagt till Anneli Pompe att hon är snygg.

    Reply

  7. Nils Ferlin
    mars 15, 2013 @ 1:43 e m

    VID DIKTENS PORT (ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))

    Människan sitter vid Diktens port;
    hon talar om allt vad stort hon gjort
    och allt vad stort hon ska göra.
    Och solen lyser och skyn är blå.
    Vem skrattar då
    och vem vill håna och störa.
    Förunderlig är hon att höra.

    Människan sitter vid Diktens port
    som hon alltid gjort.
    Hon sitter med uppdragna ögonbryn
    och ser mot skyn.
    Hon kommer ihåg när da Vinci skrev
    i Firenze om svalornas flykt ett brev.
    Hon var med när Benvenuto Cellini log
    och när Vasco da Gama mot Indien drog.
    (Hon minns som igår den dag i maj
    när man segel beslog vid Calicut kaj.)
    Så mycket är det som människan minns,
    bild trycker på bild bak ögats lins
    och ibland får hon svårt att hålla isär
    vad som var och är.
    Baal och Molok känner hon till,
    tempel och pyramider
    och mångt som vandrat i natten vill
    och gråter och illa kvider.

    Människan sitter vid Diktens port,
    hon är kommen en gång från okänd ort.
    Hon har gått genom piska och pest och
    brand och ökensand.
    Ondska och blod har följt henne åt
    till cirkusglädje och ödslig gråt.
    Men dröm och syn bar hon också med
    som en fågellåt över alp och hed,
    som envist dallrande sång om ljus
    kring frusna källor och döda hus.
    Besynnerligt vrång blev människans färd
    i det som vi kallar guds vackra värld.
    Dock kunde vi ock berätta
    och klamra oss fast vid detta:
    att allt som är gudalikt och stort
    och som tänder till eld
    det har människan gjort.
    Hon har räknat stjärnornas vägar och år
    där de stumt i den ändlösa rymden går.
    Hon sitter vid instrument och bestick
    och själv är hon bara ett ögonblick.
    Själv är hon bara ett bloss i vind,
    ett födsloskri och en fårad kind.

    Reply

  8. Pär Jynt
    mars 17, 2013 @ 1:32 e m

    Varför är det synd om frun? Hon kan väl också läsa böcker.

    Reply

  9. CarroH
    mars 20, 2013 @ 6:04 e m

    Ska hon behöva lida för att han låtsas att han har ett år kvar att leva??? Hur kul kan det kännas när den man älskar kommer hem och säger att Hej, jag låtsas att jag har ett år kvar att leva så jag drar nu hejdå…….? Då känner man nog knappast för att läsa böcker.

    Reply

  10. Pär Jynt
    mars 21, 2013 @ 11:50 e m

    Det handlar nog inte om att låtsas. Jag tror att det handlar om att inse att man bara har ett liv och att man är skyldig sig själv att se till att få ut det mesta av det. Även hans fru borde förstå hur mycket lättare det är att maximera sina upplevelser när man inte längre behöver ta hänsyn till någon annans önskningar eller behov.

    Reply

  11. CarroH
    mars 22, 2013 @ 10:12 f m

    Varför säga att man älskar någon in the first place då??? I så fall borde ju ingen leva i ett parförhållande.
    Så fullkomligt uregoistiskt.

    Reply

Lämna ett svar till Nils Ferlin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *