No Comments

  1. Mireille
    mars 4, 2015 @ 1:50 e m

    Jag gillade detta och känner att det är tillämpbart på den kroniska sjukdom jag har. All kronisk sjukdom är en kamp och känns som bergsbestigning även om man vet att man kanske inte mår friskhet som mål. Men man måste klättra mot målet att hålla ut. Just ME som jag har verkar rent biologisk fungera som om kroppen konstant är i hårdträning. Mitokondrierna är påverkade och mjölksyran kommer av att bara skriva dessa ord på mobilen. Jag har en svår form som gör mig mestadels sängbunden och hemmabunden och behöver bli omskött av anhöriga och hemtjänst. Men oavsett grad på ME så behöver vi, för att hålla sjukdomen under kontroll, hushålla med vår energi både fysiskt och mentalt.
    Jag gillade din liknelse och kände inspiration, för en kamp med en svår sjukdom kan behöva visualiseras för att hålla ut, och just ta ett kliv/en stund i taget pga svåra plågor är så viktigt. Jag förlorar mig själv i perioder när det är rätt outhärdligt, men då behöver jag just såna här exempel. Tack Annelie <3
    (PS, Kan man köpa bilden på lindansaren under vattnet?)

    Reply

  2. Camilla- AktivaDagar
    mars 4, 2015 @ 6:08 e m

    Intressant. Jag är själv av “den aktiva sorten” och är mycket “på eller av”. Svårt vara mittemellan. “Av-läget” innebär att jag blir lite “seg och trög” så jag föredrar att vara “på”. Men det är ju en balansgång. Så det inte blir för mycket. Men om jag är mentalt närvarande känner jag mig inte stressad. Och aktivitet där man är i FLOW, total närvaro, är den perfekta avkopplingen för mig. Ett härligt tillstånd av fullständig närvaro… Gissar att det är mycket FLOW i mycket av det du gör…

    Reply

  3. Yvonne
    mars 4, 2015 @ 6:37 e m

    Mycket bra metafor Annelie!
    Jag lyssnade på dig i Falun i lördags och du kändes avslappnad, nyfiken och proffsig. Jättebra föreläsning. Tack för att du delar med dig och att du inspirerar <3
    /Yvonne

    Reply

  4. Patrik. F
    mars 4, 2015 @ 7:52 e m

    Alltid lika “trevligt” att ta del av dina funderingar Anneli. Funderar som “katten runt het gröt ” Typ ta tag i surdegarna istället för att skjuta dom framför sig. så Det ena är väl som sagt det andras förutsättning, hur ska vi veta vad som är vitt om vi aldrig har upplevt svart. Man behöver problemen för dess lösningar. Naturens strävan att hitta balans ligger i att bryta ner ordning till ett jämviktsläge som vi definierar som kaos.

    Reply

  5. Chris
    mars 5, 2015 @ 12:15 e m

    Hej, tack för en trevlig blogg. Blir ofta glad av din positiva energi o ditt sätt att se på saker är uppfriskande – fortsätt gärna att dela med dig av den 🙂
    Jag känner igen mig mycket i ditt liv och tempot som hör därtill. Jag reser mycket i mitt jobb också + privat. Ibland får jag känslan av att jag upplever 100ggr så mycket än vad människor med “vanliga” liv gör hemma i Sverige (tills jag läser din blogg) “Skönt att det finns fler” tänker jag då 🙂 Ibland tror jag att man har en annorlunda stimulansbehov än andra människor och därmed även lättare kan hantera ett fartfyllt liv med mycket intryck och hög förändringtakt.

    Nu till min fråga: Upplever du någonsin svårighet i att smälta, begrunda och utvärdera saker du har varit med om/upplevt? Avsätter du aktivt tid för just detta eller sker det undermedvetet?
    Vore kul att ta del av dina tankar kring det!

    Ha de toppen!

    /Chris

    Reply

  6. Emmi - explorista.se
    mars 9, 2015 @ 2:46 e m

    Som alltid superbra skrivet. Fick ett konstaterande på en intervju en gång när jag berättade om min aktiva fritid; “Det låter som du alltid måste prestera”. Funderade på det efteråt, är det så?

    Nej, att vara aktiv betyder inte att jag måste prestera. Det är inte samma sak. Att vara aktiv är mitt sätt att leva – mitt sätt att upptäcka, slappna av och må bra. Vid valda tillfällen vill jag prestera inom mina intressen, men ofta hjälper de till att ladda batterierna oavsett resultat.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *