läskigare än att bestiga mt. Everest

Idag ska jag och pojkvännen kolla in en lägenhet som vi kanske ska köpa. Min själ darrar. Det här är läskigt. Läskigast av allt är avbetalningstiden. 15 år.  Jag tyckte det var för långt med ett mobiltelefonavtal på 2 år. Vad är inte då 15 år! Det är jättelänge! Det här är läskigare än något annat äventyr jag varit ute på.

Under min tid i klostret berättade en av munkarna som föreläste en historia:

”Mr. Jones works in an office, and one day the secretary calls him and yells in the phone ”Mr. Jones, your house is on fire”. Mr. Jones let’s go of all his work and rushes out the doors to his car. He drives recklessly and fast down the streets, almost risking his own life. His mind is obsessed with the thoughts of the things he wants to save. He doesn’t even answer his mobile phone when the secretary calls again. When he arrives at his house, he sees that it’s not his, but his neighbours house that is on fire. Relieved he goes back to the office. He doesn’t own his house and his things – they own him”.

Jag vill inte bli ägd av en lägenhet. Men risken är liten. Och jag vill inte bo på samma plats så länge.  Men många logiska röster kommer in i bilden. Månadskostnaden är lika hög/låg i att köpa en lägenhet som månadshyran för en hyresrätt.

Men det kostar frihet. Min mest värdesatta känsla. Nu är det inte lika lätt att göra exakt vad jag vill längre. Nu kostar det mer att vara borta. En annan vän som köpte något ännu dyrare kände det som att det var slöseri med pengar att inte vara hemma. Hu, vilken hemsk känsla!
Nåväl. Alla behöver ett bra basläger. Och det kan en lägenhet (inkl. pojkvän 🙂 vara. Det är viktigt att ha någonstans att landa mellan jobb och äventyr. I ett basläger återhämtar man sig och laddar inför nästa etapp.

Från och med imorgon bor jag på båt i en vecka! Nu väntar nämligen fridykningsexpedition i röda havet. Jag ser fram emot att lära upp flera fridykare och ta en massa bilder!