Jag älskar att fridyka. Ett nattdyk, hammarhajar och bilder.
Att fridyka från båt är frihet! Vi var bara fridykare och vi åkte precis vart vi ville. Vi letade och hittade hammarhajar, åkte på den nya no limit-släden, satte personbästa, lekte med en undervattens-scooter och såg väldigt många fiskar och korallrev. Näst bäst var när vi en tidig morgon letade hammarhajar. De jagar vid soluppgången 5.30 och vi vaknade upp i vattnet. Vi fridök djupare och djupare. Så, på ett dyk såg jag i något i dunklet. Ett dussin gråa gestalter som hajlikt (såklart) gled omkring, spöklikt och vackert.
Men av någon anledning blev mitt favoritdyk ett nattdyk.
Det var becksvart ute, en liten arabisk måne i horisonten och en himmel full av stjärnor. Tyst omkring oss. Havet väntade. Gled ner i det varma vattnet utan någon fridykningsdräkt och havet var som en mjuk kram. Under ytan var allt svartvitt. En stark lampa från båten lyste upp en 5m diameter under båten och utanför det började dunklet. Våran kompis och guide Tango ropade till att han sett en revhaj och vi andra gled ut i dunklet, blickarna på botten. Det blev mörkare och på något sätt lockade det att simma längre ut i mörkret. Ögonen vande sig. Jag fridök utan fenor oc, slutade leta efter hajen och dök ner till botten på 8m. Där vände jag runt och landade med bara fötter på sandbotten. Den var varm. Jag stod på botten ett tag. Grävde ner tårna i sanden och böjde knäna. Så sköt jag ifrån botten och glidflög hela vägen upp till ytan som bara var taket på en annan värld. Jag älskar att fridyka.
Jag med uv-scooter. foto: Sebastian Näslund