Inför mötet med havet, om att lyssna på kroppen och konsten att må bra
Innan varje period av djup fridykning pågår en ritual. Kroppen ska göras redo för mötet med djupet. Sinnet ska göras redo för mötet med sig själv.
Jag saktar ner. Låter kroppen och tankarna samlas kring vad som händer och ska hända. Jag håller andan. Slutar dricka kaffe. Undviker all mat med raffinerat socker. Mediterar. Andas djupare. Äter nyttigare. Kroppen tackar och tar emot.
Många undrar om det inte är ohälsosamt att fridyka, med tanke på all syrebrist och vattentryck. Men det är snarare tvärtom. Man behöver vara hälsosam för att kunna dyka djupt. Kroppen och sinnet måste vara i balans. Man måste må bra. Man presterar ju så mycket bättre när man mår bra. Men varför prioriterar man inte må bra för alla aktiviteter?
Jag återkommer ofta till frågan varför människor gör saker de inte mår bra av. Jag tror att en del av det hela handlar om att den modernt levande gemene man inte har lika bra kontakt med kroppen längre. Man lever och verkar uppe i huvudet, det är där allt händer. Och när man slutar lyssna på kroppen så hör man inte vad som kroppen mår bra av. Jag tror att alla innerst inne i kroppen vet vad man mår bra av att äta och att göra. Men så kommer vanemässiga tankar eller sockerberoende i vägen och blockerar kroppens uråldriga kunskap.
Hur lyssnar man på kroppen?
Frågeställningen ovan var en av söktermerna som någon hittat till min blogg genom. Svaret finns i frågan. Man kan bara höra på riktigt om man verkligen lyssnar. Man kan bara lyssna fullt ut om man stänger av andra störande signaler, som synsignaler. Så stanna upp. Blunda. Landa i kroppen och känn varje kroppsdel, från utsidan in. Det svåra knepet är att skilja på kroppens signaler och sådant som tankarna tror att kroppen borde känna, eller sådant som tankarna inte vill erkänna finns där. I bästa fall och med lite träning så vet du. Din kropp vet.
Jag börjar längta ner i djupet. Längta till känslan av viktlöshet och att vara omgiven av mjukt, blått, smekande vatten. Jag längtar efter att känna trycket mot lungorna och öronen, höra tystnaden som ökar med djupet. Både kroppen och tankarna längtar efter mötet med havet.
