Dödshajen – funderingar kring perspektiv och naturlighet

Ni har säkert märkt att det är lite kyligt ute, och underbart mycket snö! Enligt kvällstidningar är det de senaste veckorna “snökaos”, chockerande iskyla och dessutom orimligt kallt. Jag suckar. Vad är “orimligt kallt”? Om minus 10 är så kallt, vad är då minus 30? Om det är chockerande kaos nu vad kallar man då riktiga naturkatastrofer som tsunamis, orkaner och översvämningar som drabbar hundratusentals människor?
Jag gillar verkligen inte kvällstidningar, de förstör perspektiv och tömmer ord på värde. Någon berättade om ett samtal med en journalist på aftonbladet som förklarade de (tycker jag) pinsamma första sidorna med att det var en ömsesidig förståelse mellan läsare och tidningen – att läsarna vill och vet att bli dragna in i påstådda och hundratals gånger uppblåsta hemskheter. Stämmer det verkligen?

Vidare känns det del att kalla temperaturskillnader för “onaturliga”. Det mest naturliga med världen och naturen är ju att den förändras (i och för sig med människans “hjälp”). Temperaturer går upp och ner. Klimatet förändras hela tiden.

Idag handlar det om “dödshajen” i Sharm el Sheik. Jag undrar om de satt några stycken runt ett bord på aftonbladet och nickade och sa “kan vi verkligen kalla den dödshajen? va?”. Efter lite krumelurande och tillbakablickar på tidigare rubriker kom se så överens om att detta inte var att ta i. Vi människor är på besök i havet. Det är inte vårat element och vi vet väldigt lite om vad som pågår under ytan. Men så fort det inte passar oss, då ska vi döda det som förstör vår illusion om trygghet och semesterparadis. Vad ska de göra? Dra upp och döda alla redan utrotningshotade hajar i vattnet och förstöra näringskedjan ytterligare? Om de kallar hajen för dödshaj, då borde vi vara döds-människor.
En eller två har dött av hajbett under den senaste veckan. Perspektiv: 4000 barn om dagen dör till följd av orent vatten.