Berg och tid att tänka
Det börjar bra. Jag fick som jag önskat – tufft väder. Starka vindar drar över bergstopparna, smiter förbi klippväggar och tar ny fart genom dalen. Den tar tag i jackorna, smeker oss hårdhänt över kinderna och drar håret bakåt. Vi lutar oss framåt, låter benen möta vindmotståndet. Jag gillar det här. För det är berg.
Det är inte alls som de sagt att det skulle vara. Jag försökte resa och gå in till berget utan förväntningar. Men när jag mest hört om ”grushög” och massa folk var förväntningarna ändå där. Men här är ju jättevackert! Och vi såg knappt en enda människa på vägen in till baslägret. Kanske har vi tur.
Tur med den lokala guiden iallafall. Det är en av de mest ödmjuka klättrare och guider jag någonsin träffat. Han pratar om den första sträckan som ett utmärkt ställe att tänka. Och det är det. Naturen är stor och vidderna ger plats för en annan slags tänkande. Tankarna blir långa och obrutna, sträcker sig längs hela dalen och uppåt molnen.
Högre upp på berget blir tankarna mer enkla, mer upptagna med överlevnad. Imorgon börjar vi bära utrustning och mat uppåt. Fler uppgraderingar blir via twitter.