Att göra sådant man ogillar på ett bättre sätt

Jag ogillar simbassänger. Jättemycket. Det luktar äckligt av klor, det är konstigt varmt och fuktigt, det är ofta trångt, vattnet känns tunt på något sätt och hela miljön känns instängt. Jag erkänner att jag gått dit ibland bara för att få vara omsluten av vatten ett tag. Men det ger alltid en fadd eftersmak, och en dålig efterlukt av klor som sitter kvar på huden och i håret.

Tyvärr är olika typer av bassängträning bland den bästa träningen som finns för fridykning. Det ser jag som en utmaning. Jag är nämligen övertygad om att man kan vända på det mesta i livet, till och med simbassänger. Jag började fråga mig själv hur jag kan göra simträningen bättre eller roligare. Det första svaret som kom upp var glasklart – att inte göra träningen i pool – utan i havet!!! Såklart. En 1mm simdräkt som skydd mot brännmanterna inhandlades några minuter senare via en webbshop som heter ”swimming without stress”. Och några dagar senare gjordes de första open-water simträningarna. Det är underbart att hoppa i saltvattnet och andhållandes titta ner på alger, sjögräs och vackra snäckskalsbottnar istället för kakel.

När jag kom upp ur vattnet stod några fiskare vid kanten och trodde att jag först varit en haj, sen en säl, och någon hade skämtsamt varit på väg att hämta bössan. (!!) Det är en enorm komplimang att bli kallad sälaktig! Jag har faktiskt en stor förhoppning om att mina plaskande simtekniker ska dra till sig några sälkompisar och att vi kan fridyka ihop en vacker dag. Det är en av mina stora drömmar. Men sälarna lyser med sin brist på säl-skap 🙂

De dagar jag inte kan vara nära havet och träna biter jag ihop och cyklar till simbassängen. Men jag har hittat några tricks för att gilla det bättre. Jag har fått en vattentät mp3-spelare av min bror som tar bort en del av tråkigheten, och jag byter övning var 5’e minut för att glömma bort tiden. Jag är rejält stolt efteråt och firar med en koffeinfri kaffe som belöning!