Omslagsfotografering för tidningen Iform och funderingar kring kroppsfixering

Idag kände jag mig som hemma. Jag frös nämligen väldigt mycket. Men med träning har jag gått från att bli på dåligt humör när jag är kall – till att bara notera att kroppen skakar, utan att det påverkar humöret. Det vore ju hemskt att vara på dåligt humör eftersom kalla miljöer ofta är väldigt vackra och man ofta missar det vackra om man fokuserar på att frysa. Inför Everest tränade jag på att frysa.

Jag är fortfarande bra på att frysa. För idag skulle vi fotografera sommar i slutet av december. Det är som att be om att frysa. Fotografen Christina Hauschildt ville ha en avskalad miljö med fint ljus. Det blev Clarion post hotel och Universeum (varav den senaste såklart är min favorit! Fiskar och hajar jag saknat). Det var sommarkläder som gällde och gärna färgglatt, var beställningen. Jag hade min Tierra dunjacka på mig så länge som möjligt. Gåshud på bara ben.

När jag började huttra funderade jag på om det skulle bli rörelseoskärpa i bilden?

Folk stirrade såklart. Det är också något jag tränat bort att notera. Nästan 3 år som blondin i Egypten har gjort att jag nästan är helt oberörd av att folk stirrar. Jag ler tillbaks. Och in mot kameran. Det blir många bilder. Alla blir såklart inte bra. Det är märkligt att se sig själv (i smink!) och proffsfotograferad. Det är lättast gjort att se det som inte ser bra ut, och jag vet att många ogillar att fotograferas för att allt fångas på bild.

En föreläsning jag lyssnade på för några år sedan har sakta men säkert ändrat min inställning till den mänskliga kroppen, ålder och utseende. För den finns det gott om i västvärlden. Vi som har tak över huvudet, mat för dagen och pengar på banken har ju tid och råd att försöka få stopp på kroppens förändring. Enligt buddhismen finns det bara ett faktum som aldrig förändras; faktumet att allt är i förändring hela tiden. Istället för att fascineras av, använda och ta hand om våra fantastiska kroppar och ansikten lägger många visst mycket tid på att motarbeta kroppen och smeta på massa kladd på ansiktet. Varför låta kroppen vara en källa till oro och missnöje? Kanske lägger man ner mer tid på att försöka omforma utsidan snarare än att utveckla insidan. Kanske skulle många må bättre av att identifiera sig med sin “insida” snarare än sin utsida. Genom att utveckla medkänsla och en sund självkänsla istället för fettförbränning? Jag tror att om man kan acceptera sig själv och sin kropp så är det lättare att acceptera andra också. Vilket i sin tur leder till en större glädje för alla.  Här finns föreläsningen för lyssning eller nedladdning.

Utanför Clarion post hotell i linne från Tierra.

Universeum. Skulle kunna tillbringa timmar härinne. Färgglatt merinoullinne från Devold

Det här var faktiskt kallast. Även om utomhuspoolen var ganska varm blåste det rakt in och jag hade ingen mössa.