BESATTHET, ÄVENTYR OCH EN KÄRLEKSHISTORIA
”…gnistan och besattheten i ögonen som ’endast’ riktiga äventyr kan locka fram”.
…Det är något jag har, enligt kommentar från Twitter.
Då tänkte jag inte så mycket på kommentaren. Men nu kan jag känna besattheten i ögonen. I hela kroppen faktiskt. Jag måste ifrån stan. Byggnader, väggar, folk och asfalt överallt känns klaustrofobiskt. Jag har abstinens. Jag måste vara omgiven av bara natur. Nu!
Lite jobb, ett (fantastiskt) träningspass och sedan tar jag första bästa bussen ut.
Ut till havet.
När jag stiger av bussen andas jag äntligen ut. Axlarna sänks. En lättnad sänker sig över kroppen. Ögonen fylls av lugn. Mina steg saktar ner. Frihet.
Sen går det snabbt. Ut med kajaken. På med flytväst. Fyller på en vattenflaska. Ner till bryggan. Havet glittrar.
Att sätta sig i kajaken är inte som att sätta sig i en farkost. Det är som att ta på sig en extra kroppsdel som gör att jag kommer närmare havet. Ännu mer lugn i kroppen. Snart.
Det första paddeltaget är mjukt och ljudlöst. Kajaken glider så lätt fastän jag tar i så lite. Jag andas genom paddeltagen. Djupt. Det är som att vara viktlös. Mot horisonten. Jag svävar fram över gröna ålgräsängar, ljusa sandbottnar och guldfärgade alger. Så nära och så lockande. Men jag stannar på ytan. Ibland saktar jag in. Lägger ner paddeln och bara sitter med händerna i vattnet. Så mjukt. Jag vet inget så mjukt och lent som havet. Jag inser att jag sitter och fånler utan att har varit medveten om det.
Så dyker han äntligen upp. Min olyckliga och obesvarade kärlek. Ett runt huvud och stora mörka ögon. En våt nos och känsliga morrhår. Sälen. Vi ser varandra i ögonen några långa sekunder. Så gör han ett perfekt neddyk utan att plaska. Dyker upp några meter längre fram. Jag önskar att han ville komma närmare. Men han är nog bara nyfiken, och rädd på samma gång. Vad vet jag om sälpsykologi. Det är dags att paddla tillbaks. Och han har redan försvunnit ner i sin egen värld.
Kommentaren på twitter fick mig att fundera. Vad är ett ”riktigt” äventyr? Och hur är det med besatthet – är det bra? Äventyr för mig är upplevelser, att göra nya saker, att vara ute i naturen. Och jag tror att tillåta sig att blir besatt kan vara bra. Rätt slags besatthet kan ge väldigt mycket energi och glädje.