Längtan till havet
Jag längtar ner under ytan. Ner till det mjuka gröna vattnet, tystnaden och lugnet. Jag längtar bort från den stökiga världen ovanför.
En man frågade mig för inte så länge sedan om mina val av (”farliga”) aktiviteter berodde på att jag ville fly till något, eller fly från något. Jag tror inte det är varken eller, snarare både och. Man kan väl inte längta till något utan att samtidigt men indirekt längta bort från något annat? Det handlar inte så mycket om att fly som att längta. Längta hem. Och nej, det är inte en verklighetsflykt. Att fridyka är verkligare och mer levande än att sitta framför en dator.
Nu längtar jag efter en helg fylld av fridykning, många timmar i vattnet och helst några djupa dyk.